Intervju Gabriel Smeets

10 frågor till Gabriel Smeets, född 1958 i Valkenburg, Nederländerna, bor nära Mariatorget i Stockholm. Konstnärlig ledare för Cullbergbaletten sedan 1 maj. 

Vilken bakgrund har du?
Jag har studerat bildkonst, konsthistoria och journalistik. Jag skrev en avhandling om hur en lärare kan påverka en elevs kreativitet. Det var 1983, under Pina Bausch storhetstid. Jag var mycket intresserad av hennes arbetssätt som byggde på att ställa frågor till dansarna och utifrån svaren bygga en föreställning. Man formulerar frågor på ett särskilt sätt och ställer dem i en särskild ordning för att nå fram till någons fulla potential. Jag har en bakgrund inom journalistik och kommunikation och jag har arbetat som dramaturg. Jag har varit aktiv som mentor och kurator och jag har varit tillförodnad chefsintendent för Springdance Festival i Utrecht. Senast var jag konstnärlig ledare för School for New Dance Development under The Amsterdam School of the Arts/Amsterdamse Hogeschool voor de Kunsten.

Ge oss några exempel på konst som har varit särskilt viktig för dig.
Särskilt viktiga är konstnärer som man kommer i kontakt med under ungdomen. För mig var det Marcel Duchamp, Andy Warhol, RW Fassbinder, Pina Bausch, Godard, Hitchcock, Steve Paxton, Lou Reed, Forsythe, Kazuo Ono. 

Du började ditt nya jobb i början av maj. Hur har den första tiden varit?
Det har gått fort! Jag har gjort en workshop med dansarna om hur vi alla arbetar med konst. Hur vi arbetar med att skapa en miljö med idéer, rädslor, ambitioner, möten, och publik. Det var mycket bra och viktigt och dansarna berättade att de gick ur sin komfortzon. Vi kom närmare varandra genom att arbeta tillsammans, och eftersom vi också gjorde en dokumentärfilm hjälpte kamerorna oss att skapa ett större sammanhang. 

Vad är Cullbergbaletten idag?
Jag kommer till ett kompani med en lång och rik historia och jag är mycket stolt över att ta en aktiv del av dess framtid. Under mitt konstnärliga ledarskap kommer Cullbergbaletten att fortsätta vara en av de viktigaste aktörerna inom dansen. Vi kommer att arbeta med nya talanger och ännu mer med publiken. Vi ska hålla en stark internationell profil och utveckla vår närvaro i Sverige tillsammans med Riksteatern. Vi kommer att definiera Cullbergbalettens identitet, och utveckla och behålla konstformen dans vid liv för århundraden framöver. 

Vad är dans för dig?
Dans har mycket specifika kvaliteter. Man gör konstnärliga uttalanden med kroppen i tid och rum och det skiljer sig på många sätt från andra konstformer. Dans är motsatsen till, till exempel, bildkonst. Dans är det efemära. I det ögonblick dansen dansas har den redan börjat försvinna. Vart tar dansen vägen? Ögonblicket när den dansas är en mycket speciell upplevelse för dansare och publik. Det är unikt för konstformen och detta möte kommer att bli allt viktigare under de kommande åren. Dansvärlden är bred och omfattar allt från fester, klubbar, folklore och scenkonst. 

Varför ville du ha det här jobbet?
Till min förvåning blev jag ombedd att ansöka! Man vill utveckla Cullbergbaletten till ett samtida danskompani. Det ska vara ett repertoarkompani med ett visst antal fasta dansare, ett turnerande kompani som vågar ta risker, ett kompani som överbryggar från det etablerade till det nya. Vi ska ha en hel palett av koreografer som arbetar med innovation och sammanhållning och det ska vara tydligt vad detta danskompani - Cullbergbaletten – är bland detta.

Hur vill du påverka?
Cullbergbaletten har alltid varit ett innovativt kompani, alltid berett att ta risker. Vi kommer att presentera koreografer med verk som är baserade på samtidens estetik, med en särskild förståelse för vilka dansens kvaliteter är. Och med en förmåga att övertyga dansarna. Vad kan dansen som konstform vara idag? Koreograferna ska vara starkt förankrade i dans och rörelse själva och de ska ha skarpa ögon på vad som händer i världen idag. Det måste vara ömsesidig kärlek och det är angeläget för publiken. 

Vilka tidigare verk av Cullbergbaletten har gjort ett stort intryck på dig?
Plateau Effect av Jefta van Dinther, de dysfunktionella och funktionella handlingarna, gester och rörelse till tranceliknande musik. Hypnotiserande. Men jag är också självklart imponerad av Birgit Cullberg, hon var så före sin tid med allt hon gjorde, inklusive det hon gjorde med chromakeytekniken för Sveriges Television i slutet av 60-talet. Birgit har sagt att "dansen alltid har sina rötter i den tid som den är skapad i". Friheten som Birgit, Steve Paxton och Pina Bausch skapade är något som vi alla tjänar på i dag. Det handlar om att förstå konsten som frihet. 

Vilka trender finns det inom dansen?
Det finns flera trender för tillfället. För det första samplandet, att allt kan inspirera och användas. För det andra: anslag, du tar från det som existerar där ute och du anpassar det efter dina behov. För det tredje: ett nytt intresse för fysiska metoder. Och för det fjärde: Nya platser och nya samarbeten för scenkonst, inklusive dans. Som exempel, MOMA i New York och Tate i London har tagit in scenkonst och dans till sig. Det tillåter koreografer att arbeta utanför det traditionella scenrummet med en passiv publik på platser i mörkret och dansare på en scen i spotlights. Samma publik har genomgått en enorm utveckling! Hela den digitala revolutionen erbjuder en rad nya möjligheter till möten. Är definitionen av en publik alltid de människor som köper en biljett eller kan vi möta dem på andra ställen? Nya utrymmen erbjuder olika möjligheter. Museer är på ett sätt mer demokratiska eftersom de är mer öppna för allmänheten. Och de är mer öppna för att arbeta med oetablerade och oförutsägbara konstformer. Till exempel Svansjön skapades ju för en 1800-talsteater, men varför ska samtida dans fortfarande använda den ramen? En konstnär behöver veta var och hur man presenterar konsten och var och hur han eller hon vill möta publiken. 

Vad önskar du dig nu?
Mycket inspirerande och kreativa processer för dansarna med Edouard Lock och Stina Nyberg, som arbetar med oss i höst.


Berättat för Erica Espling